Försök till inlägg i den pågående feministiska debatten som inte fick vara med någonstans.
Reaktionerna efter Linderborgs artikel i Aftonbladet överraskade mig; inte för att jag förstod att hon på vissa punkter riskerade att missförstås då hon tog upp exempel som många idag är vana vid att på förhand anta att dom vet vad dom tycker om. Reaktionerna överraskade i sin oförmåga att sätta in hennes huvudargument i en feministisk debatt som pågått i mer än 20 år. Nej, det är inte den mellan socialkonstruktivister och biologister. Inte heller den mellan jämställdhets-feminister och queerfeminister. Det är inte ens en debatt mellan erkännandets identitetspolitik och omfördelningens ekonomiska politik. Och det har väldigt lite att göra med intersektionalitetsdebatten, vars inte helt oproblematiska lösgörande från akademin är värd en egen artikel.
Reaktionerna efter Linderborgs artikel i Aftonbladet överraskade mig; inte för att jag förstod att hon på vissa punkter riskerade att missförstås då hon tog upp exempel som många idag är vana vid att på förhand anta att dom vet vad dom tycker om. Reaktionerna överraskade i sin oförmåga att sätta in hennes huvudargument i en feministisk debatt som pågått i mer än 20 år. Nej, det är inte den mellan socialkonstruktivister och biologister. Inte heller den mellan jämställdhets-feminister och queerfeminister. Det är inte ens en debatt mellan erkännandets identitetspolitik och omfördelningens ekonomiska politik. Och det har väldigt lite att göra med intersektionalitetsdebatten, vars inte helt oproblematiska lösgörande från akademin är värd en egen artikel.